AGILITY – utmanande för en energifylld kerry

Artikel ur Kerry Nytt 3-4 2021
Text: Mia Lundsten/kennel Geijes, Finland

Felfritt och så snabbt som möjligt – det är det som gäller i AGILITY och när man kommer i mål får man en skön adrenalinkick.

Slalom med Silva. Foto Karolina Laakkonen

Agility är en fartfylld hundsport som också är väldigt teknisk och som utvecklas och växer med stormsteg. Hundens muskelminne tränas hundratals timmar men även verbalträning ingår så att hunden skall lära sej innebörden av bl.a. följande ord: hopp, långhopp, däck, tunnel, slalom, oxer, balansbom, A-hinder, gunga och mur. Den skall också lära sej höger och vänster, in och ut samt många andra ord. Det krävs mycket träning för att få fram de bästa egenskaperna, mycket tålamod och naturligtvis en frisk och sund hund. En stor fördel är ifall föraren har snabb reaktionsförmåga och kan springa fort.

Träna med glädje!

Mia och Kelvin Foto Karolina Laakkonen

Börja inte träna på egen hand ifall det är din första agilityhund. Agility är inte helt riskfritt och därför rekommenderas åtminstone en grundkurs, så att både hund och förare får rätt vägledning ifrån början.

Att träna en agilityhund är som att bygga ett stort pussel med många små, små bitar. Vissa pusselbitar lägger man fortare än andra, eftersom alla hundar är individer och lär sej olika snabbt. Grundlydnad är viktigt, hunden är alltid fri i agility. Första pusselbiten kan t.ex. vara att träna bra kontakt med hunden och hundens koncentration, för det är viktigt att vi lär oss hundens beteendebehov för ett fungerande samspel. Andra pusselbiten kan vara att lära hunden att leka och att lära sej själv att belöna hunden vid exakt rätt tillfälle. En valp kan börja tränas redan inomhus genom att gå på olika ytor och material, backa, gå runt föremål, svänga till höger eller vänster. Allting är förberedande träning inför agility. All träning görs så positiv som möjligt och endast några minuter per gång. Gör hunden fel, gör man bara om det och belönar när den gör rätt. Man kan bara bli besviken på sej själv, aldrig på hunden. Ibland måste man ta bort en pusselbit – förenkla träningen – det gäller att ha tålamod och inte ta två pusselbitar på en gång. 

När hunden lärt sej största delen av pusselbitarna börjar man lägga ihop dem en och en efter varann. Småningom kan hunden börja göra korta banor, som småningom blir längre och längre. Kräv inte för mycket av en ung hund, då blir den osäker och långsam. Ibland kan de ta flere år innan hunden kan alla pusselbitar och inte ens det räcker till, för banorna skall gå så snabbt som möjligt och med så ekonomiska linjer som möjligt. Ibland går det också så, att hunden glömmer vad den tidigare lärt sej och då måste man repetera, helt enkelt uppfriska muskelminnet. Träningen går ut på att man vill lära hunden att utföra hindren felfritt och hela tiden snabbare och snabbare, men också så självständigt som möjligt. En förare kan t.ex låta så här ”hopp, framåt, ut-ut, bra, höger, runt, vänster, in-in, slalom, bra, tunnel, gunga, bra” osv. Ett helt eget agilityspråk. Ifall hunden inte kan namn på hindren och riktningar, måste föraren kompensera och visa hunden, m.a.o. springa snabbare med hunden.

Bordercollie och shetland sheepdog hör till de vanligaste raserna i agility på toppnivå, men nästan alla raser som är friska, välskapta, i god kondition och har ett stabilt temperament kan träna agility och bli riktigt bra. Kerryn lämpar sej utmärkt eftersom den är sund, energisk, frisk, lekfull och vill så gärna göra som vi vill. Den kvadratiska terriertypen är inte optimal, men eftersom kerryn är välvinklad, relativt lätt och flexibel är rasen ett bra alternativ. Vissa individer kräver lite extra träning i bl.a hoppteknik.

Vad är det bästa med agility?

Silva hoppar över hinder Foto Karolina Laakkonen

En sport för både hund och hundägare! Agility är öppen för alla människor och alla rasers hundar. En sport där barn och åldringar och alla olika hundraser tävlar i samma klass. En sport där man uppmuntrar och hejar på varandra. Där man lär sej mycket om andra raser och får många goda och likasinnade vänner.

Glädjen när man märker hur fort hunden lär sej och hur lycklig den är att få träna agility är svår att beskriva i ord. Den är en fantastisk känsla när hunden läser vårt kroppspråk, våra tankar, varje liten rörelse och den förstår varje ords betydelse. En optimal agilityupplevelse är när man får den där underbara flowkänslan genom hela loppet, allt känns bara rätt och lätt och man behöver knappast tänka på vad man gör.

Vad finns det för risker?

Otillräcklig uppvärmning, för många repetitioner och för hög intensitet under träning kan leda till skador. Agilityhundar drabbas främst av mjukdelsskador, muskelskador, skador på rygg eller bog. En agilityhund kan jämföras med en idrottare, det kvävs att vi håller vår sporthund i bästa tänkbara kondition för att minimera risker och skador bl.a genom olika muskelträningar, stretchningar, fysioterapi, massage o.dyl.

Vad annat skall man tänka på?

Silva flyger. Foto Karolina Laakkonen

Man brukar säga att agility är som en drog. När man en gång har börjat, kan man inte sluta. Det stämmer i alla fall för min del. Därför gäller det också att se till att hunden inte blir för uppjagad, för beroende, som kan leda till ökad adrenalinproducering som i sin tur kan leda till att hunden också vid andra tillfällen lätt blir uppjagad. Hundens individuella lynne är av stor betydelse hur mycket man kan träna per gång och hur ofta.

Agility med kerry blue

Jag har tränat agility med mina kerries i ca 13 år och ångrar inte en dag. Under den här tiden har sporten utvecklats och ändrats så totalt, att det nästan inte går att tala om samma sport. Banorna är nu mycket svårare, idealtiderna kortare och avstånden mellan hindren längre. Det krävs så mycket mera av hundens kunskap och förmåga att självständigt utföra banan. Vi lär dem mer och mer att självständigt springa framåt genom att ge muntliga ledtrådar. För många raser är det enkelt att utföra hindren utan att föraren står nära. Jag har märkt att kerryn gärna vill springa tillsamman med sin förare. Därför har jag varit tvungen att lägga mycket tid på att träna mina kerries att springa bort från mej och inte titta på mej utan på nästa hinder.

Tyvärr ser man inte längre så många olika raser på toppnivå, vilket är synd. Trots det var det en kerrytik som vann Senior FM (Finska mästerskapet) i år i klass SL (SL = small large, hundens mankhöjd under 50 cm) ytterligare deltog två kerryhanar i lag-FM 2021.

”Alone we can do so little; together we can do so much”. – Helen Keller