Freestylekerryn Selma

Text: Johanne Lehman

Selma heter egentligen Occis Aim For Fame och är född i augusti 2007. Hon flyttade hem till mig våren 2008 och var tänk till sällskap, utställning och agility. Selma, som den vänliga varelse hon är, anpassade sig snabbt till sin nya flock och vi kom igång med träning och kurser.

En utställning hann vi med, med 1:a och Hp som resultat, men sedan blev det ett ofrivilligt avbrott då Selmas korpsvarta päls kunde göra vilken pudelägare som helst avundsjuk. Men, vi fortsatte med agilityträningen och njöt av kortklippt frisyr i sommarvärmen.

När min lite äldre Flatcoated Retrievertik Vinga, som jag tävlat freestyle med i flera år, blev skadad, så stod jag plötsligt utan tävlingshund. Selma, som redan kunde en del tricks, fick hoppa in istället för Vinga och startade sin karriär på en tävling på den lokala brukshundsklubben! Plötsligt hade jag en ny träningskompis på freestyleplanen. Vinga fick en alltför tidig pension, Selma fick vara freestylehund på heltid och agilityn lades tillfälligt på hyllan.

Freestyle är en relativt ny sport i Sverige. Freestyle, "fri stil" kan beskrivas som ett slags fritt komponerat lydnadsprogram till musik. Föraren väljer själv musik som ska passa hundens rörelsemönster och attityd, och sätter sedan ihop ett program fyllt av valfria rörelser och snygga övergångar mellan dessa rörelser. Det är viktigt att tänka utifrån hundens förutsättningar vid skapande av ett program. Några exempel på enkla rörelser för klass I är: snurr, hopp över föremål, vacker tass, slalom mellan förarens ben, sitt vackert och buga.

All träning sker med positiva inlärningsmetoder. Man kan aldrig tvinga hunden att utföra tricks och konster. Samarbete och moment lärs in med belöningar som godis, lek och sociala belöningar som klapp och mys.

Hunden jobbar för att få tillgång till belöningarna, inte för att den måste! På freestyleplanen vill man se glada, uppmärksamma hundar och alla korrigeringar är strängeligen förbjudna på tävling.

I Sverige tävlar man i tre klasser, klass I-III, där klass I är den lägsta klassen. Det domarna tittar på är bland annat, samarbete, precision, tolkning av musik och programmets planering. Freestyle är en publiksport och programmet bör, i alla fall i de högre klasserna, ha ett visst underhållningsvärde. Detta gör sporten till varierad och kul. Det är alltid roligt att titta på ett bra freestyleprogram.

Våra svenska hundar behöver en del speciella egenskaper för att lyckas på tävling. De behöver framförallt vara miljöstarka. Våra tävlingar går på allt från Brukshundsklubbens gräsplaner till centralt belägna torg eller inomhus på stora hundutställningar. Hundarna bör även tidigt vänjas vid hög musik vid träning, samt publik som klappar och skriker!

Selma har alltid varit ganska oberörd av ny miljö och hög musik. Men, när vi nu kommit upp och tävlar i klass III så märks det att hon ibland drabbas av scenskräck och tycker plötsligt programmet är väldigt dvårt när en stor publik tittar på. Som tur är har Selma en matte som gillar utmaningar! Varje tillfälle att träna inför publik utnyttjas. Vi tränar på agilitytävlingar, hundutställningar och gärna mitt i stan och det har gett resultat. Just nu ligger terriern nämligen väldigt nära en kvalplats till SM som går av stapeln på MyDog i Göteborg i januari. Men innan dess återstår ett antal kvaltillfällen och man vet aldig hur det går. Men, om ni håller alla tummarn så kanske, kanske, kan vi få se en liten blå på SM 2012.