Jag brukar börja med ryggen. De flesta hundar klär i att vara ganska korthåriga på ryggen eftersom halsen då kommer att se längre ut. Långa lågställda eller små hundar kan man spara lite längre hår uppe på ryggen för att få dem att se lite mer högställda ut men det bör inte överdrivas.
De flesta hundar är lite runda och höga över ländpartiet men eftersom standarden föreskriver en rak och stram rygg så bör man klippa den så rak som möjligt. Jag brukar börja klippa ryggen från en punkt cirka fem centimeter framför svansen och arbeta framåt. Klipp fram till mitten på svanken och försök få detta parti att se ut som en bordsyta.
Klipp sedan sidorna av kroppen. Gör en övergång från det korta håret på fronten och öka gradvis så att bröstkorgens sidor ser något välvda ut. Klipp fram till sista revbenet. Hur mycket päls som ska lämnas på sidorna beror på hur kraftig din hund är. På en ung, skranglig hane kanske man måste lämna upp till fem centimeter men på en mogen äldre dam endast någon centimeter.
Gör en mjuk övergång till ryggen. Försök att få ryggen att se bred ut. Kontrollera att ryggen ser rak ut i rörelse.
Hur mycket päls som ska sparas i nacken finns det många åsikter om. Vad man är ute efter när man lämnar mer hår i nacken är att få skuldran att se ut att vara bättre tillbakalagd än den är. Många Kerrys har tyvärr alltför raka skuldror. Men man ska komma ihåg att hunden förlorar i elegans om man lämnar för mycket hår, halsen ser grövre ut. Så en gyllene medelväg är alltid det bästa, inte spara mer hår än nödvändigt för att få hunden att se så välbyggd ut som möjligt. Ibland ser man också hundar där nackhåret fått fortsätta nästan hela vägen fram till svansen med en sluttande överlinje som följd. Detta leder till en obalanserad framtung profil.
